Kan vi prata om det här? På riktigt?

Han var tydligen 43 år gammal. Hade fyra barn. Följde laget i sitt hjärta och det är inte svårt att tänka vilka han längtade efter under de sista sekunderna i sitt liv. Orden stockar sig, det här är egentligen för jobbigt att ta in, för mycket att smälta. Och egentligen har jag bara två önskemål: För det första låt oss hoppas att alla som älskar fotbollen tar det här på allvar. Det tror jag kommer ske – allt tyder på det. För det andra: låt oss hoppas att vi får slippa förhastade slutsatser. Men så kommer det inte bli: redan har debattörernas stenar börjat kastas. De träffar också oskyldiga.

För tillfället vet vi inte särskilt mycket om vad som hände i Helsingborg idag. Vi vet inte vad som föregick dödsfallet, men vi vet att det inte var då våldet började. Och vi vet att det inte slutade med det. De flesta förstår att det är mycket större frågor vi borde prata om.

Varför är den manliga våldskulturen så stark inom fotbollen?

Hur kan människor som säger sig älska sitt fotbollslag lägga mer kraft åt att jaga motståndare än att stödja spelarna som bär lagets färger?

Vad är det som gör att unga män (och ibland äldre) dras till våldet?

Dagarna inför dagens genrep på Nya Söderstadion (Hammarby mötte HJK Helsingfors, 3-3 slutade matchen) har jag nästan uteslutande lyssnat på Anders Wendins självutlämnande ”Dom ska få se vem dom roat sig med”. Även när Wendin gjorde skivor som Moneybrother var texterna känslosamma och plågsamt öppna. Men på svenska blir det nästan brutalt. Och en av de mest skakande låtarna är ”Du måste kunna gå nu” som börjar i ungdomens Ludvika där Wendin och hans kompisar sökte slagsmål utanför stadshotellet. Tidigare har Wendin berättat om slagsmål med nazister under konserter och liknande, men här handlar det bara om hur unga ludvikabor försöker fördriva ledan genom att provocera fram slagsmål.

Och där är den igen, den manliga våldskulturen.

Något fostrar unga män att tro att det hör till att knuffas, sparkas eller slåss.

Någon eller något fostrar unga pojkar till att prata om att de ska slå dagiskompisarna nästa dag.

Något fostrar pojkar och män på ett sätt som skördar både dödsoffer och allvarligt skadade kvinnor och män.

Ikväll letar jag fram Stephan Mendel-Enks fantastiska och skakande reportagebok om manlighet, där han just beskriver hur våldet, manligheten och fotbollen blandas i en enda röra. Läs mer här.

Och har du inte läst boken så köper du den nu. Till exempel här (bara 36 kronor).

Sedan ska vi fördöma det som hände i Helsingborg. Men vi kan inte gärna nöja oss med att fördöma våldet när det klär sig i fotbollströjor (fast de som slåss har i och för sig sällan lagets symboler på sig). Vi kan inte gärna låtsas om att det som skedde i Helsingborg inte har något med Anders Wendins berättelse om Ludvika att göra. Och vi lurar oss själva om vi anklagar fotbollen för våldet och sedan sätter oss i soffan och tittar på miljonsäljande filmen ”Fight Club”.

För det är något vi verkligen måste prata om i detta. Och det rör inte bara fotbollen, även om fotbollen verkligen rakt över måste visa att den förstått att det här inte var en tillfällighet. (Erik Niva skriver bra om det i Aftonbladet ikväll.)

Idag var det en 43-årig pappa som blev offret. Imorgon är det en av de 17 kvinnor som varje år dör efter våld från en nära anhörig. I övermorgon en man på väg hem från krogen.

Örebro ska vara framkomligt med bil – men cyklande och bussåkande ska öka

Eftersom min väg till jobbet passerar någon annans bostad måste jag – och alla andra – visa mycket hänsyn. De dagar jag tar bilen måste jag vara särskilt försiktig eftersom jag då bidrar till buller och miljöproblem, och dessutom utgör en fara för barn och andra oskyddade i trafiken.

Men att trafiken förändras kommer vi inte ifrån, särskilt i en stad som växer så kraftigt som Örebro. Därför utgår Örebro kommuns trafikstrategi från att staden ska vara framkomlig med bil, men man ska inte i första hand välja bilen för korta resor. Idag görs hälften av alla resor med bil och det är inte hållbart i framtiden av miljöskäl. (Mer om stads- och trafikplanering här.)

Men vi får inte heller plats med alla bilar när Örebro växer så kraftigt: vi passerar 150 000 invånare om 4-5 år. Och eftersom bilen kommer behövas även i framtiden måste vi alla också ta ansvar och försöka ställa bilen hemma så ofta vi bara kan. Det får vi dessutom bättre hälsa av… (Mer om varför vi måste öka cyklandet här.)

När vi nu diskuterar hur trafiken ska fungera i Örebro i framtiden är utgångspunkten att göra det lättare för fler att ta cykeln eller bussen (och att gå). Därför satsar vi stort på bättre framkomlighet för cykeln och förbättrar bussnätet så att fler får snabbare resor. (Här finns förslaget till Trafikprogram, som snart ska antas.)

Men vi förändrar också för bilarna. De största gatorna anpassas för gående och folkliv (men ska ändå klara dagens trafik). Det ökar även trafiksäkerheten och kommer att minska skadorna i trafiken (en människa som blir påkörd av en bil som kör 50 km/h riskerar stora skador medan risken att dö nästan helt försvinner om bilen bara körde 30 km/h).

Samtidigt öppnas några gator som idag är stängda för allmän biltrafik (mer om detta nedan). Det gör vi för att skapa kortare resvägar och fördela trafiken på fler gator. Det innebär i sig att vi ökar tryggheten och attraktiviteten i många områden, samtidigt som det totala antalet mil körda med bil minskar.

Under våren görs en fördjupad analys av konsekvenserna av förändringarna och arbetet med detaljplaner för trafikförändringarna påbörjas. Samtidigt säkerställer vi framkomlighet och trafiksäkerhet för gående, cyklister och stadsbussar.

Man ska vara ärlig med att det på vissa platser därmed självklart blir fler bilar. Eftersom vi räknar med att det totala antalet bilresor inte ökar så innebär det att trafik flyttas från en liten gata som idag kanske uppfattas som alltför trafikerad till en gata som idag inte har någon biltrafik alls. Förhoppningsvis kommer de flesta om några år uppfatta att förändringarna skapade en bättre helhet, även om en del kan känna oro medan förändringen sker.

Följande gator kommer att öppnas om detaljplanerna kan genomföras (mer utförlig beskrivning nedan):

  1. Förbindelse mellan Sörby och Sörbyängen/Ladugårdsängen i området runt Änggatan
  2. Signalgatan/Landbotorpsallén
  3. Boskärsgatan – Södermalmsallén
  4. Fabriksgatan (rondellen ovanför Virginska skolan)
  5. Vallgatan
  6. Södra Infartsleden
  7. Engelbrektsgatan
  8. Mineralgatan
  9. Tornfalkgatan

Postgatan/Vaktelvägen fortsätter diskuteras.

Några av de detaljplaner som nu sänds på samråd skapar bättre förutsättningar för de många örebroare som bor i de växande södra delarna av Örebro, till exempel Sörby, Eklunda, Sörbyängen och Ladugårdsängen:

1. Öppna bussgatan Landbotorpsallén/Signalgatan: Den nord-sydliga gatuförbindelsen mellan Signalgatan och Södermalmsallén, öster om kvarteren Klensmeden och Pliggaren, är i dag bussgata (fast det är väldigt mycket ”smittrafik” där). I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts Signalgatan öppnas för biltrafik. Åtgärden skulle innebära en öppning av bussgatan. Eventuellt behöver en stopphållplats med mittrefug anläggas för att trafiksäkra för bussresenärer (det innebär att bakomvarande bilar inte kan köra om en buss som stannat på hållplatsen). (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

2. En förbindelse mellan Landstormsvägen och Studievägen (i ”Änggate-området”): En förbindelse söderut från Änggatan har funnits i den kommunala planeringen sedan 1950-talet men den förbindelse som nu skapas sker inte i Änggatans förlängning utan mellan Landstormsvägen och Studievägen. Den befintliga cykelbanan i Änggatans förlängning förbättras och området runt den utvecklas och blir parkmark. Åtgärden förbättrar kraftigt biltillgängligheten mellan utbyggnadsområdet Sörbyängen-Ladugårdsängens mellersta del och innerstaden, men skapar också bättre förutsättningar för framtida busslinjer. I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts förlängningen av gatan öppnas för biltrafik. (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

3. Öppna Boskärsgatan/Södermalmsallén: Korsningen Boskärsgatan/Södermalmsallén stängdes av i mitten av 1990-talet. I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts gatan öppnas för biltrafik. Detta objekt skulle innebära en öppning av korsningen mot Södermalmsallén. Förslaget innebär att en hastighetssäkrad fyrvägskorsning anläggs. (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

Sedan tidigare har detaljplaner skickats på samråd för att öppna Fabriksgatan (rondellen ovanför Virginska skolan – här finns detaljplanen) och för Tornfalkgatan (förbindelse vidare till Varberga – här finns detaljplanen).

Att öppna Engelbrektsgatan för in- och utfart (mittemot Isgatan) kräver ingen detaljplaneändring och där utreds nu utformningen. Vid kvarteret närmast Rudbecksgatan är gatan enkelriktad (in mot centrum) och korsningen med Rudbecksgatan är begränsad så att det bara är trafik från Almby som kan köra in på Engelbrektsgatan. Lösningen skulle innebära en signalreglerad tre- eller fyrvägskorsning.

Förutom dessa återstår följande gator som kommer att öppnas för biltrafik:

  1. Vallgatan (vid universitetet), öppning av befintlig bussgata mot Universitetsgatan. En breddning av norra delen (befintlig gata är 4,2 m) för mötesmöjlighet föreslås. Detaljplanearbete återstår.
  2. Södra Infartsleden (infart till Örnsro, eventuellt även ytterligare infart till Aspholmen): I översiktsplanen är området längs Södra infartsleden markerat som utvecklingsområde för verksamheter och bostäder vilket på sikt innebär att området omvandlas från trafikled och industriområde till blandat stadsområde. Ett alternativ är en förbindelse från Södra Infartsleden till Idrottsvägen i höjd med den nya förbindelsen mellan Södra Infartsleden och Radiatorvägen. Det skulle innebära att en järnvägspassage måste ordnas och att träd tas ned. Ingen gång- och cykelpassage kan ordnas. En annan tänkbar sträckning är som en tänkt fortsättning på Örnsrogatan söderut via befintlig gång- och cykeltunnel till korsningen Radiotorvägen-Aspholmsvägen. Detaljplanearbetet pågår.
  3. Mineralgatan (idag endast bussgata): Tillfart till Lundby sker i dag endast via Tjusebovägen öster om Vivalla. Mellan Lundby och Vivalla finns en bussgata som förbinder Mineralgatan centralt i Lundby med Vivallaringen i norra Vivalla. En öppning av gatan för biltrafik skulle flytta en del biltrafik från Tjusebovägen till den före detta bussgatan. Detaljplanearbete återstår.

Postgatan/Vaktelvägen kommer att fortsätta diskuteras.

Från tidigare listor med ”skarpa förslag” på förändringar har två förslag strukits: Höglundagatan (att Höglundagatan kopplas till Pettersbergsvägen genom asfaltering av gräsyta vid idrottsplan) och Manillagatan (”höger in, höger ut” i korsning med Rudbecksgatan).

De ovan nämnda förslagen fanns med som en del i den stora trafikdialogen våren 2013 då 2800 synpunkter kom in gällande förändringar för cykel-, gång-, buss- och biltrafik. Sedan dess har nya parkeringsriktlinjer antagits och både cykelplan och trafikprogram har varit på remiss.

Efter trafikdialogen gjordes prioriteringar av vilka gator som är möjliga att öppna. Därefter har Örebro kommun anlitat en extern konsult (WSP) för konsekvensanalyser och beräkningar på vad förändringarna skulle innebära för trafikflöden, bullernivåer och liknande.

Nu har grundliga analyser gjorts av bland annat trafikflöden och de detaljplaner som skickas ut är möjliga att genomföra och vissa av förslagen är förändrade jämfört med tidigare.

Här är plankartorna för de detaljplaner som nu är ute på samråd:

Landstormsvägen-Studievägen (förbindelse mellan Sörby och Sörbyängen/Ladugårdsängen i området runt Änggatan)

 

 

 

 

 

 

 

 

Signalgatan/Landbotorpsallén

 

 

 

 

 

 

 

 

Boskärsgatan – Södermalmsallén

En påminnelse om hur viktigt vattnet är

Natten till söndagen upptäcktes en misstänkt läcka i Örebros vattentorn, Svampen. Därför uppmanas nu alla att koka vattnet 3 minuter innan det används till dryck eller mat (läs mer här, mer finns att läsa i Livsmedelsverkets rekommendationer om liknande situationer). Detta gäller tills vidare, dock minst två dygn.

Händelsen påminner om hur beroende vi är av rent och säkert vatten men också hur viktigt vårt strategiska arbete för rent vatten är. Det är ett ödets ironi att landets vattenexperter varit samlade i Örebro denna vecka på årets VAK-konferens och att Örebro igår (lördag) för första gången arrangerade Avloppslördag där örebroare kunde få svar på sina frågor, särskilt om enskilda avlopp och lokala VA-lösningar. Mitt inledningsanförande på Avloppslördagen kan du läsa längre ner.

När något drabbar vår vattenförsörjning är det viktigt att kommunens krisorganisation fungerar, och det verkar som om den gjort det. Alla har fått telefon/sms som berättar om problemen och ger råd om hur man agerar (läs mer om den tjänsten här) och informationskanalerna verkar ha fungerat så att aktuell information läggs ut (så snart den är säkrad).

En dag som denna är jag glad över alla timmar och dagar jag ägnat åt vattenfrågor under de senaste åren då jag varit kommunalråd med ansvar för bland annat dessa frågor. För Örebro är duktiga på detta, och vi jobbar med ett antal projekt som är viktiga för att säkra vattnet även i framtiden:

  • Vi planerar för ett nytt vattentorn, eftersom vi idag (uppenbarligen…) är väldigt utlämnade åt att Svampen fungerar. Svampen kommer inte heller räcka till när Örebro växer så fort som det gör idag. Det nya vattentornet planeras mellan Sörbyängen och Adolfsberg.
  • Vi planerar för att i framtiden hämta vårt dricksvatten från Vättern, genom en enorm borrad tunnel. Detta projekt är otroligt dyrt men också helt nödvändigt för att säkra att vi i (och resten av mälardalen?) i framtiden har säker vattentillförsel. Detta projekt drivs av våra duktiga tjänstemän i Örebro kommun, tillsammans med Länsstyrelsen och flera andra kommuner i länet. Men det är viktigt att påminna om att det också krävts en hel del politisk argumentation för att driva på det projektet – det har funnits politiker som både sinkat och försökt stoppa det.

Några viktiga saker som är särskilt värda att vara lite stolt över i allt detta:

  • Vi jobbar strategiskt med vattenfrågor och planerar detta långsiktigt: dels vad gäller VA-utbyggnad och liknande men också när det gäller dagvattenhanteringen så att regnvattnet infiltreras lokalt för att hinna renas så mycket som möjligt innan det når våra vattendrag.
  • Vi beslutade under 2013 att anställa en avloppsrådgivare för att göra det lättare för alla örebroare med egna VA-lösningar att få råd och stöd för att skapa säkra lösningar (vatten och avlopp är inte enkla frågor).

 

Här är mitt inledningsanförande på Avloppslördagen igår (som det var skrivet – det var inte så jag framförde det…):

Välkomna hit!

Vi har sommarstuga i annan kommun, en kommun som inte har någon avloppsrådgivare…

Stugan är byggd på 30-talet. När den byggdes bars dricksvatten ut i dunkar från stan, disken diskades i vatten som hämtades i hinkar från sjön och avlopp var inte en prioriterad fråga. I samband med ombyggnad krävdes att vi fick bättre ordning på gråvattenhanteringen (vi har redan ett slutet system för toaletterna). Det är inte enkelt, vilket många av er vet.

Vi är glada att det bara gällde en sommarstuga, där vi inte gör av med så mycket vatten och där vi ändå inte är på vintern. Om inte förr så lärde den processen mig hur komplicerat det här med avlopp är.

Därför så glad att vi förra året fattade beslut om att Örebro ska ha en tjänst som avloppsrådgivare. Rådgivaren ska kunna hjälpa fastighetsägare att hitta avloppslösningar som är miljövänliga och därmed minska utsläpp av förorenat vatten i våra vattendrag. Detta har varit efterfrågat från både kommunen och fastighetsägare.

Det är viktigt för alla örebroare att fler miljövänliga avloppslösningar kommer till stånd. Genom att åtgärda de enskilda avloppen som inte uppfyller kraven minskar vi utsläppen av miljögifter och läkemedelsrester som idag påverkar våra vattendrag negativt. Vi får en bättre vattenkvalitet och det ekologiska systemet skyddas

Och för att göra det tydligt hur viktigt det här är kan man gå tillbaka till tidernas begynnelse.

För en av få saker vi har gemensamt med dåtiden och framtiden är vattnet. Vi dricker samma vatten som dinosarierna drack, och det vatten vi använder idag är ett lån från kommande generationer. Inget vatten förbrukas – det lånas, används, återförs och finns kvar på olika ställen i det hydrologiska kretsloppet.

Därför är allt det vi gör idag så otroligt viktigt för våra barn, våra barnbarn, våra barnbarnsbarn och för allt kommande liv på jorden

Och då blir ju inte avlopp någon liten fråga, eller hur?

Men den är allvarlig på fler sätt:

• Fortfarande saknar 780 miljoner människor tillgång till rent vatten

• varje dag dör tusentals barn under fem år på grund av smutsigt vatten, brist på toaletter och dålig kunskap om hygien

• Brist på rent vatten har allvarliga konsekvenser för människors, särskilt barns, hälsa.

• De flesta dödsfall i diarrésjukdomar beror på brist på rent vatten.

• Runt 800 000 barn under fem år dör i diarrésjukdomar varje år.

• Det innebär att ungefär 1 800 barn under 5 år dör varje dag på grund av smutsigt vatten.

 

Sverige är lyckligt lottat när det gäller vattenresurser. Hela 9 procent av vårt lands yta utgörs av sjöar.

Men det är fortfarande samma vatten som dinosaurierna drack, och det är samma vatten som behövs för att människor ska kunna överleva – i Örebro, i Sverige och i resten av världen

 Och vi örebroare har faktiskt anledning att vara stolta – vi är duktiga på rätt mycket som rör vatten

Den här veckan har konferensen Vatten Avlopp Kretslopp varit i Örebro. Vatten Avlopp Kretslopp är den årliga mötesplatsen för alla som arbetar med små avlopp, VA-planering och dagvatten. Varje år deltar flera hundra tjänstemän, konsulter och branschexperter för att knyta kontakter, få inspiration och inhämta de senaste forskningsresultaten och erfarenheterna inom små avlopp, dagvatten och VA-planering.

Den konferensen ligger på olika ställen, men placeringen i Örebro passade särskilt bra eftersom temat för konferensen var ”samverkan och samarbete” och det är Örebro – sedan länge – väldigt bra på

Vi ska vara stolta över att vi länge jobbat systematiskt med att ta ett helhetsansvar på vattenfrågor

Ända sedan 1992 har alla berörda delar i Örebro kommun jobbat tillsammans med frågor om dagvatten – alltså det vatten som träffar marken när det regnar

Kort sagt kan man sammanfatta det med att ju längre tid det tar för det vattnet att nå sjöar och vattendrag – ju renare blir det.

Stora asfalterade ytor renar inte regnvattnet – utan bidrar snarare till att förstöra det, med partiklar från trafik och mycket annat

Det vi därför gjort sedan mer än 20 år är att försöka se till så att dagvattnet tas om hand så bra som möjligt – och numera är vi rätt noga med att nya områden ska ta hand om vattnet på plats så att det hinner renas så bra som möjligt innan det når sjöar och vattendrag

När det gäller planeringen av vatten och avlopp har vi samlat alla berörda delar av kommunen sedan drygt fem år: och det har varit framgångsrikt i att både öka medvetenheten och att göra rätt från början när vi planerar nya områden – i takt med att Örebro växer

Avloppsrådgivaren är ännu en del i det handgripliga arbetet för att vi ska ta vårt ansvar för renare vatten

Avloppsrådgivaren kan hjälpa alla som behöver enskilda avlopp att göra rätt val så att vi fortsätter ta vårt ansvar för världens vatten.

 

Men vi ska dessutom vara stolta över hur vi steg för steg gjort att örebroarna kommit närmare vattendrag och sjöar

satsningen på att rusta upp naturområden, att skapa naturreservat och göra grönområden tillgängliga har till exempel gjort att Rynningeviken numera är en vacker plats där vi kan möta vattnet bara några minuter från stadskärnan.

Tidigare soptipp, numera ett av Örebros vackraste naturreservat

Det där har resten av Sverige sett: två år i rad har vi blivit utsedda till Sveriges Friluftskommun och vi är en förebild i det arbetet

Och det där är också en viktig aspekt på arbetet med vattenfrågor: vi människor trivs med vatten, i alla tider har vi sökt oss till vatten för att det är vackert, rogivande, utmanande och på andra sätt får oss att trivas.

 

Och det är – som sagt – fortfarande samma vatten som dinosaurierna drack

Och det vatten vi vill spana ut över när vi promenerar i Rynningeviken är samma vatten som vi dricker, samma vatten som vi spolar ut i toaletten och samma vatten som våra barn och barnbarn ska skölja munnen med när de borstat tänderna

Så vi har ett stort ansvar, var och en av oss

1. Vi har ansvar för att inte förorena vattnet – rent vatten är en förutsättning för vårt liv och hälsa – men även för djur och natur.

2. Vi har ett ansvar för att inte slösa på vatten – det kostar både pengar och energi att transportera vattnet både från vårt avlopp och till vår kran.

3. Dessutom borde vi ta ett större ansvar för vattentillgången i resten av världen – att vi har så god tillgång till rent vatten borde göra att vi också bidrar med pengar och kunskap till att människor i resten av världen ska få tillräckligt med vatten.

Så den här dagen är en del i en enormt stor fråga – och i ett enormt stort kretslopp. Tack för att ni är här, och ta nu chansen att få svar på era frågor